Vilket lättnad.. jag har precis pratat ut med min tränare. Det kändes verkligen jätteskönt, klumpen i magen jag har gått runt med har liksom släppt nu om ni förstår hur jag menar. Han höll med och förstod mig till 100 procent. För er som inte vet så har jag nu valt att ta en "paus" från damlaget ett tag. Får se hur länge det blir, men eftersom att min motivation till innebandy just nu inte är på topp så känns det bäst så här fram till den kommer tillbaka. Det är ändå ett elitserie lag och har man träning en dag tar det verkligen upp hela kvällen. Dessutom åker vi runt i hela landet för att spela matcher och jag känner just nu att jag inte riktigt vill det här så pass mycket så att jag vill åka med upp till (som nu i helgen Umeå) för att sitta bänk eller möjligtvis spela några byten. Det finna så mycket andra grejer jag också vill hinna med. Jag har pratat väldigt mycket med Jossan om det här, hon är ju den enda "riktiga" kompisen i damlaget eftersom att vi är dem yngsta och jämnåriga. Det känns jättejobbigt att lämna henne själv, men jag vet att hon ändå klara det! Vi har lovat att försöka ses så mycket som möjligt ändå. Dennis sa att så fort jag kämmer mig redo igen är det bara att komma ner. Han sa att jag verkligen skulle satsa på att försöka komma med i statslaget, får se hur det blir med det. Men det skulle verkligen "pusha" en om man gick vidare och till och med får komma med i träningstruppen. Men nu vi ni hur det ligger till. Som jag sa till Jossan så kanske jag inte riktigt var redo att gå upp än, ett år till i juniorlaget kanske hade varit bäst för mig? men vem vet. Nu ska jag prata med Andreas (junior tränaren) också så blir det här jättebra!

Idag blev det cheesburgare till lunch eftersom att inte matkorten funkade, pappa kommer snart hem med Donken igen. Inte bra för mig med donken 2 gånger på en dag :/ men ska ju köra dubbelträning ikväll så tränar bort alla kalorier igen (a)!