Nere vid Zinkensdamm en juninatt, gick jag och undrade var jag hade vart.

På Hornsgatans öde stråk mötte jag dej. Vi gjorde sällskap hem. Vi gick hem till mej

Sällan visad ömhet, brann som en glöd i mej

Och ett barn i trasor, skrek efter bröd i dej.

Solens första strålar kom genom rutans skumma glans

och en koltrast satt och sjöng på ett tak någonstans.

Och jag sa: Jag tycker om dej, Och du sa: Jag tycker om dej.

Det var väl bara nåt som vi sa, som vi sa för att det lät så bra.